Jona 2

¹Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.

²(2:3) Han sade: "Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst.

³(2:4) Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig.

⁴(2:5) Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon.' Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.

⁵(2:6) Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud.

⁶(2:7) Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.

⁷(2:8) När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.

⁸(2:9) De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara.

⁹(2:10) Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!"

¹⁰(2:11) Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.