Ordspråksboken 12

¹Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.

²Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.

³Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.

⁴En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.

⁵De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.

⁶De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.

⁷De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.

⁸I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.

⁹Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.

¹⁰Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

¹¹Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.

¹²Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.

¹³Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden

¹⁴Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.

¹⁵Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.

¹⁶Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam

¹⁷Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.

¹⁸Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

¹⁹Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

²⁰De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.

²¹Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.

²²En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.

²³En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.

²⁴De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.

²⁵Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

²⁶Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

²⁷Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.

²⁸På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.