Ordspråksboken 17

¹Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

²En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

³Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

⁴En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

⁵Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

⁶De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

⁷Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

⁸En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

⁹Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

¹⁰En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

¹¹Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

¹²Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

¹³Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

¹⁴Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

¹⁵Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

¹⁶Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

¹⁷En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

¹⁸En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

¹⁹Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

²⁰Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

²¹Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

²²Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

²³Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

²⁴Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

²⁵En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

²⁶Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

²⁷Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

²⁸Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.