Ordspråksboken 6

¹Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

²om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

³då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

⁴unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

⁵Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

⁶Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

⁷Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

⁸dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

⁹Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

¹⁰Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

¹¹så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

¹²En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

¹³som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

¹⁴Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

¹⁵Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

¹⁶Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

¹⁷stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

¹⁸ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

¹⁹den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

²⁰Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

²¹Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

²²När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

²³Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

²⁴De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

²⁵Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

²⁶Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

²⁷Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

²⁸Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

²⁹Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

³⁰Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

³¹Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

³²Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

³³Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

³⁴Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

³⁵lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.