Psaltaren 146

¹Halleluja! Lova HERREN, min själ.

²Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

⁴Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

⁵Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

⁶till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

⁷som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

⁸HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

⁹HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

¹⁰HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!