Psaltaren 22

¹Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

²(22:3) Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

³(22:4) Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

⁴(22:5) På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

⁵(22:6) Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

⁶(22:7) Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

⁷(22:8) Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

⁸(22:9) "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."

⁹(22:10) Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

¹⁰(22:11) På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

¹¹(22:12) Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

¹²(22:13) Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

¹³(22:14) Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

¹⁴(22:15) Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

¹⁵(22:16) Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

¹⁶(22:17) Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

¹⁷(22:18) Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

¹⁸(22:19) De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

¹⁹(22:20) Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

²⁰(22:21) Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

²¹(22:22) Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

²²(22:23) Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

²³(22:24) I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

²⁴(22:25) Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

²⁵(22:26) Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

²⁶(22:27) De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

²⁷(22:28) Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

²⁸(22:29) Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

²⁹(22:30) Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

³⁰(22:31) Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

³¹(22:32) Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.