Psaltaren 31

¹Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

²(31:3) Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

³(31:4) Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

⁴(31:5) Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

⁵(31:6) I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

⁶(31:7) Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

⁷(31:8) Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

⁸(31:9) och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

⁹(31:10) Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

¹⁰(31:11) Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

¹¹(31:12) För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

¹²(31:13) Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

¹³(31:14) Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

¹⁴(31:15) Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: "Du är min Gud."

¹⁵(31:16) Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

¹⁶(31:17) Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

¹⁷(31:18) HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

¹⁸(31:19) Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

¹⁹(31:20) Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

²⁰(31:21) Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

²¹(31:22) Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

²²(31:23) Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

²³(31:24) Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

²⁴(31:25) Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.