Psaltaren 38

¹HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

²(38:3) Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

³(38:4) Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

⁴(38:5) Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

⁵(38:6) Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

⁶(38:7) Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

⁷(38:8) Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

⁸(38:9) Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

⁹(38:10) Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

¹⁰(38:11) Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

¹¹(38:12) Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

¹²(38:13) Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

¹³(38:14) Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

¹⁴(38:15) ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

¹⁵(38:16) Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

¹⁶(38:17) Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

¹⁷(38:18) Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

¹⁸(38:19) ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

¹⁹(38:20) Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

²⁰(38:21) de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

²¹(38:22) Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

²²(38:23) Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.