Psaltaren 59

¹Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.

²(59:3) Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.

³(59:4) Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.

⁴(59:5) Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.

⁵(59:6) Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.

⁶(59:7) Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

⁷(59:8) Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty "vem skulle höra det?"

⁸(59:9) Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.

⁹(59:10) Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.

¹⁰(59:11) Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.

¹¹(59:12) Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.

¹²(59:13) Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.

¹³(59:14) Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.

¹⁴(59:15) Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

¹⁵(59:16) De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.

¹⁶(59:17) Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.

¹⁷(59:18) Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.