Psaltaren 65

¹Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

²(65:3) Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

³(65:4) Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

⁴(65:5) Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

⁵(65:6) Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

⁶(65:7) du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

⁷(65:8) du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

⁸(65:9) De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

⁹(65:10) Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

¹⁰(65:11) Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

¹¹(65:12) Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

¹²(65:13) Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

¹³(65:14) Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.