Psaltaren 72

¹Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.

²Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.

³Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.

⁴Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

⁵Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.

⁶Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.

⁷I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.

⁸Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.

⁹För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.

¹⁰Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.

¹¹Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.

¹²Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

¹³Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.

¹⁴Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

¹⁵Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.

¹⁶Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.

¹⁷Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.

¹⁸Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

¹⁹Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

²⁰Slut på Davids, Isais sons, böner.