Psaltaren 77

¹Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

²(77:3) På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

³(77:4) Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

⁴(77:5) Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

⁵(77:6) Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

⁶(77:7) Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

⁷(77:8) Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

⁸(77:9) Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

⁹(77:10) Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

¹⁰(77:11) Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

¹¹(77:12) Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

¹²(77:13) jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

¹³(77:14) Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

¹⁴(77:15) Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

¹⁵(77:16) Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

¹⁶(77:17) Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

¹⁷(77:18) Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

¹⁸(77:19) Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

¹⁹(77:20) Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

²⁰(77:21) Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.