Psaltaren 84

¹Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!

²(84:3) Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.

³(84:4) Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.

⁴(84:5) Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.

⁵(84:6) Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.

⁶(84:7) När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.

⁷(84:8) De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.

⁸(84:9) HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.

⁹(84:10) Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.

¹⁰(84:11) Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

¹¹(84:12) Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.

¹²(84:13) HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.