Psaltaren 51

¹när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba. (51:3) Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

²(51:4) Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

³(51:5) Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

⁴(51:6) Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

⁵(51:7) Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

⁶(51:8) Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

⁷(51:9) Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

⁸(51:10) Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

⁹(51:11) Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

¹⁰(51:12) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

¹¹(51:13) Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

¹²(51:14) Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

¹³(51:15) Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

¹⁴(51:16) Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

¹⁵(51:17) Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

¹⁶(51:18) Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

¹⁷(51:19) Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

¹⁸(51:20) Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

¹⁹(51:21) Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.