Psaltaren 52

¹När edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: "David har gått in i Ahimeleks hus." (52:3) Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

²(52:4) Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

³(52:5) Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.

⁴(52:6) Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

⁵(52:7) Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.

⁶(52:8) Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

⁷(52:9) "Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!"

⁸(52:10) Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.

⁹(52:11) Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.